Sunday, May 31, 2009

Mytomaner och psykopater

Den som ägnar sig åt undersökning och dokumentation av ufofall kommer förr eller senare att stöta på företeelsen mytomani och även annan psykopatologi. När jag som ung ufolog på 1970-talet första gången konfronterades med ett fall av mytomani stod jag ganska handfallen. Jag hade svårt att förstå att en person som verkade helt ärlig och uppriktig och kunde berätta om en ufohändelse med enorm känslomässig inlevelse och stor detaljrikedom i själva verket bara beskrev en ren fantasi. Ingenting stämde vid en senare kontroll.

Jag lärde mig den långa vägen hur mytomani fungerar och förstod därmed också hur viktigt det är att ufologer lär sig grundläggande psykologi och religionspsykologi. Rent statistiskt visar det sig att några procent av befolkningen har en psykologisk läggning som i den anglosaxiska världen benämns "fantasyprone personalities", alltså extremt fantasibenägna personligheter. Det innebär bland annat att gränsen mellan inre och yttre verklighet är otydlig. Det behöver i och för sig inte vara ett socialt handikapp. Författare och konstnärer har ofta denna läggning. Ett intressant studie i sammanhanget är The Strength to Dream: Literature and the Imagination av engelsmannen Colin Wilson. Han har för övrigt skrivit flera böcker om ufo och parapsykologi.



Litteraturen om ufokontakter innehåller många fantastiska och detaljrika redogörelser för möten med rymdmänniskor och beskrivningar av livet på deras hemplaneter. Det kan vara hundratals sidor om livet på Blaau, Gandonia, Koldas, Korendor, Ummo, Zomdic etc. Många tar i naiv övertygelse dessa berättelser för fakta men då har de aldrig, som Jacques Vallee påpekar i Revelations: Alien Contact and Human Deception, studerat psykiatri eller hört talas om fallet Kirk Allen.
Jacques Vallee refererar fallet i sin bok men originalhistorien finns att läsa i The Fifty-Minute Hour: A Collection of True Psychoanalytic Tales (1982) av den amerikanske psykiatrikern Dr. Robert Lindner. Han fick en morgon ett samtal från en militär forskningsanläggning i New Mexico. En av chefsfysikerna ville hänvisa en patient till Dr. Lindner. En man i trettioårsåldern Kirk Allen (pseud), en duktig forskare men som den senaste tiden ägnat allt mer tid åt att berätta om andra planeter som han besöker i utomkroppsligt tillstånd. Situationen hade nu blivit besvärande eftersom han mer och mer försummade sitt arbete.

Dr. Lindner hade räknat med att möta en "galen forskare" men fann istället en intelligent och välklädd ung man som gav intryck av att kunna vara en framgångrik företagsledare. Att Kirk Allen hade ett allvarligt problem förstod Dr. Lindner när han tittade på allt det material som Kirk gav honom att läsa. En ofantlig mängd anteckningar, bokmanus, teckningar, kartor med mera. Några exempel: 12.000 sidor maskinskrivna ark om Kirks besök på andra planeter, 82 färgkartor över 23 planeter, 61 arkitektritningar över byggnader på andra planeter, 44 foldrar som beskrev livet på olika planeter. Där fanns titlar som The Fauna of Srom Olma 1, The Transportation system of Seraneb, The Unique Brain Development of the Crystopeds of Srom Norbra X.

Dr. Lindner försöker med alla metoder han känner till inom psykiatrin att få Kirk Allen att förstå att hans resor är inre fantasier. Men Kirk Allen betraktar sig som helt normal och anser att hans inre resor beror på en speciell förmåga han fått. Efter mer än ett år av terapi utan effekt tar Dr. Lindner det unika beslutet att försöka bryta Kirks vanföreställningar genom att själv sätta sig in i hans världar. Han läser så mycket han hinner av Kirks material om livet på Srom Olma 1 med mera för att kunna dela patientens inre världar och blir något av expert på hans ideer. Genom att påpeka fel och inre motsägelser i materialet hoppas han kunna inifrån lösa Kirk från sina fantasier.

Efter en tid är är dr. Lindner själv så uppslukad av Kirks data att de kan ägna mycket tid tillsammans för att studera kartor och planetsystem. Dr. Lindner går till och med så långt att han ber Kirk göra inre resor för att ta reda på nya data om någon planet. En dag när de åter träffas för att studera de "etniska typerna på Olmaya" visar sig Kirk tämligen ointresserad. Och han erkänner att omsvep att de senaste veckorna har han ljugit om sina resor eftersom han trodde att dr. Lindner förväntade sig nya data. Kirk förklarar att det plötsligt stod klart för honom att han lurat sig själv under många år.

Dr. Lindners unika metod, att gå in i sin patients mytiska universum, hade botat Kirk Allen. Men nu uppstod ett annat problem. Dr. Lindner kunde själv inte släppa Kirks mytiska världar. Han hade under så lång tid intensivt levt sig in i studier av Srom Olma 1 med mera att det skapat ett eget fantasibehov hos honom. "Ända till Kirk Allen kom in i mitt liv hade jag aldrig ifrågasatt min egen stabilitet... Nu vet jag att det är en tunn linje mellan min stol och patientsoffan", skriver dr. Lindner. Det tog honom lång tid att befria sig från Kirks världar. Han avslutar sin berättelse med följande ord: "Nu är det flera år sedan jag träffade Kirk Allen, men jag tänker ofta på honom, och de dagar vi ägnade oss åt att åka runt i galaxerna."

Fallet Kirk Allen borde vara obligatorisk läsning för alla ufologer.