Thursday, April 2, 2009

Ufoforskningens dilemma

I en debattartikel i Expressen den 2 februari 2009 skriver UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn följande: "Ufofrågan är en tvärvetenskaplig utmaning, här möts fysik och folklore, vittnespsykologi och religionspsykologi. Hittills är det religionsforskarna som har ägnat frågan något större intresse medan naturvetarna lämnat den åt sitt öde."

Det här är egentligen lite av den vetenskapliga ufoforskningens dilemma för vilken typ av forskare är egentligen bäst lämpad att hantera frågan? Sannolikt är det så att den resterande mängden ufofall som inte fått någon förklaring rör sig om helt olika kategorier av fenomen/farkoster. Teorierna här är som en solfjäder av möjligheter: hittills okända elektriska urladdningsfenomen, hemliga militära experimentfarkoster, sociologiska/psykologiska tester av underrättelseorganisationer, utomjordiska besökare, besökare från parallella världar, okända varelser på vår egen jord, paranormala fenomen med mera. Och när det gäller komplicerade fall förklaringar som mytomani, effekter av drogmissbruk, inre upplevelser (visioner, auditioner).

Vi måste helt enkelt inom uforörelsen konstaterara att vi inte har en aning om vad det egentligen är vi undersöker. Och hur ska vi då kunna bedöma vilken typ av forskare som bör ge sig in i ämnet? En religionshistoriker kan knappast ha mycket att säga om det gäller militära farkoster och en fysiker hamnar säkert snett i bedömningen av psykologiska upplevelser. Som Clas Svahn konstaterar så är ufofrågan en tvärvetenskaplig utmaning och därför är det viktigt att den som beslutar sig för att forska i ufofenomenen ger sig in ämnet så förutsättningslöst som det är mänskligt möjligt. Skeptikerrörelsen skulle här kunna göra en värdefull insats men tyvärr är många där ideologiskt låsta i åsikten att det inte finns något okänt fenomen att undersöka. Här kan man erinra sig vad den amerikanske astronomen och ufologen Allen Hynek brukade framhålla för sina studenter vid Northwestern University:
"Om ni vet svaren i förväg är det inte forskning ni håller på med".

Kanske ska vi vara ännu mera utmanande och fråga oss om det verkligen är vetenskapsmän som är bäst skickade att tackla ufoproblematiken? Varför inte undersökande journalister, detektiver, poliser eller personer inom underrättelstjänsten? Det var det svar den fransk-amerikanske ufologen och dataexperten Jacques Vallee fick när han diskuterade frågan med en före detta major i den amerikanska underrättelstjänsten:

"Vad får dig att tro att ufo är ett vetenskapligt problem?... vetenskapen arbetar efter vissa regler. Till exempel utgår man ifrån att fenomenet som observeras har en naturlig orsak snarare än konstgjort eller kontrollerat. Ufofenomenen kan vara kontrollerade av främmande varelser. Om det är så hör studiet av dem inte till vetenskapen utan till underrättelstjänsten, alltså kontraspionage." (Jacques Vallee, Messengers of Deception s. 67-68).



Men oavsett vilket sätt som väljs för att arbeta med ufofrågan så behövs till gång till data: rapporter, böcker, tidskrifter, foton, filmer med mera. Arkivet för UFO-forskning har tagit på sig uppgiften att skapa en grund för det arbetet, vare sig det utförs av forskare inom olika discipliner eller av undersökande journalister.